Vecka 37, 2018 En spännande tid framöver….
Njaa, än är inte vintern här. Undrar dock hur årets vinter skall bete sig, med tanke på den extremt varma sommaren. Kanske en försmak på en kommande istid, eller så blir det ingen vinter alls. Vi får väl se. Något som jag själv dock tyckt varit roligt genom mina bunkerår är vinterfotografering av värn och bunkrar. Oftast blir det väldigt fina, och annorlunda bilder. Men det är konstigt nog de besvärliga vinterfotograferingarna som fastat i minnet och på bild.
En vinter bild på bunkrar! Men den berättar inte hur kallt och blåsigt det var. Men efteråt blir det naturligtvis en rolig upplevelse.
Men än är vi inte där, och jag hoppas det dröjer ett tag innan det vita pudret lägger sig på marken. Låt oss istället njuta av det som finns, och händer runt oss i ”bunkervärlden”. Närmast i tur står Malmö Stads Värnets Dag. Denna dag infaller lördagen 22 september vid stadsvärnet Li 9, i Limhamn. Värnet ligger ute vid infarten till småbåtshamnen, eller noga räknat Strandgatan – Bryggövägen. Värnet Li 9 är ett kombinerat pv- och kulsprutevärn från andra världskriget. Under visningen är värnet ”beväpnat” med både pansarvärnskanon och kulspruta. Undertecknad finns på plats för att besvara frågor och funderingar samt med ett litet bokbord
Pansarvärnskanon i värn Li 9.
Men den 30 september infallet året ”stora” evenemang, åtminstone härnere i södra delen av landet. Då är det nämligen ”Københavns Befæstningsdag” då stora delar av den gamla befästningslinjens fort håller öppet hus. Hären länk till deras hemsida, där du också finner en folder att ladda ner. Befästningsdagen i Köpenhamn är mycket mer än bara fort och kanoner, framför allt är det mycket aktiviteter för barnen. Själv blir jag lycklig över att njuta en grillad korv och en öl i skuggan av ett gammalt fort!
Det är inte utan att det vattnas i munnen!
Men här hemma händer det också stora saker. I går, lördag sköts det salut, svensk lösen, vid Beredskapsmuseet i Djuramossa. Saluten sköts med en 7,5 cm kanon, så det börjar klättra uppåt! Först var det pv-kanoner i kalibrarna 37 och 57 mm, nu är det 7,5 cm som gäller. Vad blir det härnäst 15,2 cm?
Första skottet med den ”nya” kanonen. På bilden Donald Bryant och med ryggen mot kameran Lasse ”Ödåkra”. (foto: Johan Andrée)
Här historien om Beredskapsmuseets ”nya” salutkanon: ”Begynnelsen till denna kanons historia finner vi under 1890-talet då europeiska kanontillverkare experimenterade med ett rekylerande system till kanoner som kunde ta upp den omfattande rekylkraften vid avfyrningen. Tyskarna genom tillverkaren Krupp förordade i början en kanon med rekylerande/fjädrande lavettben. Fransmännen genom tillverkaren Schneider förordade en kanon med ett rekylerande eldrör. Först antog Sverige en pjäs från Krupp med sagde lavettbensfjädring. Dock beställdes även försökskanoner från Krupp med den franska konstruktion. Efter lyckade försök fastställdes att allt svenskt lätt artilleri skulle vara med rekylerande eldrör; 7,5 cm kanon m/1902. Totalt levererades 318 kanoner till det svenska artilleriet. En del tillverkades av Krupp, en del licenstillverkades av Bofors, Finspång och Stockholms Vapenfabrik. Fördelen med ett eldrör som rekylerade vid skjutning var att kanonen nu stod stilla vid eldgivning, och att en sköld kunde monteras mitt på kanonen som skydd för besättningen vid fientlig beskjutning.
I början av 1930-talet diskuterades planer på att modernisera kanon m/1902 med Bofors nya V-lavett, dvs delade lavettben för ökad sidriktning samt en del andra förbättringar. Dock var det svåra ekonomiska tider i spåren efter en omfattande internationell ekonomisk depression. Den svenska industrin behövde komma igång med nya uppdrag för att sysselsätta arbetarna i syfte att generera löner till dem. Regeringen beslöt därför år 1933 att anslå medel för en modernisering av kanon m/1902 genom ombyggnad hos Karlstads Mekaniska Verkstad och Nydkvist & Holm i Trollhättan samt Bofors. Totalt byggdes 108 stycken kanon m/1902 om och fick därmed ny benämning m/1902-33. Kanonen fanns kvar på utbildningsförband in på 1950-talet och fram till slutet av 1980-talet som beväpning i kustförsvarsvärn, bl.a vid Skånelinjen.” (text: Johan Andrée)
Men i tiderna begynnelse sköts det faktiskt salut med museets 4.pjäs MAJA. Idag omsorgsfullt inglasad och i betydligt bättre skick än när ”hon” stod öppet för väder och vind. Tyvärr blev bilden vid saluten inte lika spektakulär som den ovan, men det syns åtminstone lite rök ur mynningen!
Inga eldslågor eller rökmoln, men ändå en salut där kameran tyvärr inte hann med! (okänd fotograf)
Men månaderna framför oss betyder också sköna innekvällar med ett par läsvärda böcker. Just nu är det extra förmånliga priser på böcker från förlaget FORT & BUNKER. Först ut är naturligtvis den senast utkomna HEMLIGA UTFLYKTER! Beställer du denna får du dessutom guideboken FORTSÄTTNINGEN!, helt utan extra kostnad (värd 265 kronor) som ger dig spännande militärhistoriska resmål i våra grannländer Norge, Danmark och Finland. Är du abonnent kan du beställa SNUSKBURKEN Militärhistorisk matnostalgi, en bok som tar dig tillbaks till Lumpens matupplevelser – på gott och ont
Mer om hur du beställer finner du på vår hemsida www.bunker. Här finns också ett antal andra spännande böcker om fortifikation och militärhistoria!
Så tills vi hörs nästa gång…tecknar jag ned bunkerhälsningar
Leif H