Himmelriket, del 5 (Norge)

Idag, torsdagen den 13 juni (sjätte dagen av resan) var det så äntligen dags för den första av de STORA! Det var tid för besöket på Kanonmuseet i Mövik, eller batteri Vara. Här finns ett komplett och funktionsdugligt 38 cm kanontorn, alltså samma typ av kanon som fanns på slagskeppen Bismarck och Tirpitz. Tillsammans med sitt systerbatteri i Hanstholm på Jylland (Danmark) skulle dessa båda batteriet stänga vattenvägarna mellan Norge och Danmark. Det fattades visserligen en liten bit på mitten i kanonernas täckning, men detta område minerades av tyskarna.

Hela dagen, i stort sett, var anslaget till besöket och utforskningen av batteri Vara och det stora område som finns runt kanonen. Vi förberedde oss väl i vid frukosten. Brun påse som fylldes med smörgåsar, ägg, tomater, köttbullar och lite frukt. Nu skulle man väl klara sig fram tills kvällsmaten.  Det tog bara en kort stund att ta sig ut till batteriet och väl där möte vår guide – Vic Phillipson upp för att ta oss runt i området. Själv hade jag besökt batteriet tidigare, men jag måste erkänna att det är en plats som imponerar. Jag har väl sett det mesta av Europas stora batteriplatser Hel, Calais, Normandie, Danmark och några till, men att se en pjäsbunker med sin kanon, och dessutom i funktion, det slår det mesta.

En första samling framför pjäsbunker till 2.pjäs, som också fungerar som museum, och en lite för långt introduktion gjorde att många börja trampa otåligt. Men det varade inte länge förrän rundvandringen började. Som vanligt hade redan en del av deltagarna rusta i förväg för att hinna med att fotografera.

Själva guidningen tog sin början upp vid reservkommandoplatsen, en liten bergknalle framför kanonen. Härifrån råder det normalt en fin utsikt över både kanonen och den stora tomma pjäsbunker till 1.pjäs. Dimma och dis gjorde dock att det var si och så med utsikten. Något som också framgår av inledningsbilden till denna berättelse. Dimman gjorde också klipporna mycket hala något som inte mindre tre av våra deltagare fick känna på då plötsligt benen bara ”försvann” under dem och de låg hjälplöst omkullramlade. Lämpligt nog berätta guiden då att -”Var försiktiga det kan vara halt!”

Efter besöket framför kanonen var det så dags att bege sig in i själva pjäsbunkern som man försökt att återskapa med ganska gott resultat. Här kan man beskåda ammunitionshanteringen, förläggningarna, maskinrummen där höjdpunkten brukar vara att man startar upp det stora dieselaggregatet. Någon som också gjorde denna gång. I några av ammunitionsdurkarna kan man ”beundra” kopierade ”originalmålningar” av propagandakaraktär på väggarna.

Avslutningvis, för denna delen av besöket, stod givetvis kanontornet med sin pjäs, den 38 cm grova SKC/34. Eldröret vägde ca 110 ton och hade en längd av 19,63 meter. Skottvidden med de 800 kg tunga granaterna var 35 600 meter.

Om man tyckte granaterna såg stora ut nere i ammunitionsdurkarna så såg de plötsligt ännu större ut när man stod med dem uppe vid kanonen. Vid vissa besöksdagar under säsongen startar man upp kanonen så att man kan visa båda vridning av tornet och elevering av pjäsen. Tyvärr inte vid vårt besök.

Efter visningen inne i bunkern var det dags för ”hopp-och-lek” utvändigt. Nu skulle kanonen fotograferas ur alla möjliga, och omöjliga vinklar. Dock hade dimman på nytt lagt sig över området och det mesta var insvept i ett grått töcken.

Bakom 2. pjäs står den enorma bunkern, eller kasematten, som skulle innehållet 1.pjäs. Eldröret som skeppades från Tyskland försvann under färden när fartyget torpederades. Bunkern är den enda av sitt slag i Skandinavien. Det känns nästan som en katedral att komma in i den. Akustiken är fantastiskt något som flera musikproducenter också upptäckt, och bl a MTV har spelat in program här. Bänkar längst de bakre väggarna i bunkern står kvar som ett minne från dessa inspelningar.

Själv pjäsdelen är bara den övre delen av den gigantiska bunkern. Undertill finns ammunitionsutrymmen, verkstäder och förläggningar. Samtliga pjäsplatser var förbundna med en smalspårig järnväg som transporterade granater och laddningar från de bakre ammunitionsbunkrarna i området. När andra världskriget tog slut fanns det i området ammunitionsmagasin över 2 000 granater till pjäserna. Något som tog sin tid att destruera. I de bakre delarna av batteriområdet kan också kika på något så ovanligt som en konstutställning av ”soldatkonst”. Väl gämt inne i ev de stora ammunitionsbunkrarna har man hängt ett antal återfunna målningar av en tysk soldat. Ursprungligen var detta delar av barackväggar som nu sågats ut och hängts upp.

Väl tillbaks vid parkeringsplatsen passade jag på att ”njuta” av min lilla lunchpåse. Frågan är varför medhavd lunch, som ätes i det fria, smakar så bra, som det gör? I vilket fall som helst var det hög tid att fylla på energireserverna. Efter den korta lunchpausen blev det en rundtur med våra bilar i området till de övriga pjäsplatserna. Som väntat är dessa i betydligt sämre skick än museikanonen då ingen av dem underhålles. Känns ändå lite spännande att se dem, även om skicket i några delar var riktigt dåligt.

Klockan hade redan hunnit bli eftermiddag när vi motvilligt fick erkänna oss nöjda med batteri Vara. Jag måste erkänna tt man skulle nog kunnat tillbringa ytterligare ett par timmar med att vandra runt och hitta spännande detaljer och motiv. Men det fanns mer på vårt dagsprogram. Vi skulle besöka den förr så hemliga NATO-anläggningen på Sandvikstoppen, en sorts extra bonusvisning.

Vi följde en allt mindre och smalare skogsväg, dock asfalterad. Något som tydde på att det fanns något inne i skogen. Vägen slutade vid en relativt stor parkering som nu sakta förenade sig med den omgivande naturen. En kort promenad in i grönskan och plötslig var den porten in i berget

Jag vet inte riktig vad jag skall jämföra med, kanske det som ligger närmast till hands är en svensk rrgc. Förbi vaktkuren i ingångstunneln, genom stötvågsdörrarna och vi var inne i anläggningen. Den är delvis i två plan, men har också en långt trappa upp till bergets topp där det fanns en observationsplats. Tyvärr var den igenbommad. I de två planen fanns arbetsrum, förläggningsutrymmen, pentry och givetvis plottrummet med sin belysta plotting-karta. Från små bås på andra våningsplanet kunde man blicka ner i plottingrummet. Det är inte så många år sedan anläggningen var aktiv, men tyvärr har det stått ouppvärmd och utan större tillsyn, vilket har lett till ett kraftigt förfall och mögelangrepp.

Som vanligt var det trångt i de små utrymmena och det var nästan omöjligt att få några riktigt bra bilder. Dagen till ära hade jag dessutom ett lite för kraftigt objektiv. Men det fick bli en bild på måfå i operationsrummet med de små båsen på andra våningen.

Och därmed var vårt program för dagen till ända, ovanligt tidigt. Min sista bild för dagen är tidsmärkt 16.05 så nog var det tidigt alltid. Men det finns en förklaring till allt. Imorgon, fredagen den 14 juni, skall vi upp i gryningen för att flyga till Oslo och vidare till Trondheim. Innan dess skall bilarna lämnas. Planet går klockan 6.25 och vi flyger vidare 8.00. Så det blir en tidig kväll.
En av deltagarnas hustru hade valt att stanna i Kristiansand med vi andra slog runt bland kanonerna. Hon hade dessutom passat på att leta upp en kinesisk restaurang i närheten av hotellet och dessutom fixat så vi fix varsin frukostpåse i morgonbitti. Tack för det!
Så det blev en tidig kväll efter att ha packat ner det mesta. Klockan ställd på ringning 4.30, för säkerhets skull kompletterad med väckning från receptionen. Så där har vi klarat av södra Norge, nu bär det av mot mellersta Norge. Mer om det kan du läsa i nästa rapport som kommer inom kort på denna plats!
Hälsningar
Leif H